Den som säger att Inkaleden inte är jobbig, den ljuger
Sent igår kväll kom vi hem från vårt stora äventyr. Kroppen är fortfarande något mör och att få sitta i en soffa känns som en lyx. Ska inte träna ben på minst en vecka och kokat vatten och energybars ska jag nog vänta med ännu längre.
Vår resa började tidigt i onsdags morse, det tar nämligen sin lilla tid att flyga till Cusco från Buenos Aires. Höjdmedicinen var påbörjad och det var nog räddningen för våra fyra dagar på inkaleden. Cusco är en väldigt mysig liten stad högt högt uppe i bergen. Vi invigde Peru med att äta lite Ceviche, deras version av sill kanske man kan säga, i övrigt höll vi oss ganska lugna med tanke på att vi skulle vandra dagen därpå.
Klockan 4 på morgonen vaknade vi och checkade ut från hostelet, träffade gruppen som vi skulle vandra med (7 st) och begav oss iväg. Denna första dag var förhållande vis lätt med inte alltför branta trappor och höga höjder. Vi vandrade i säkert 8 timmar allt som allt innan vi äntligen fick slå läger. Såsom även kommande kvällar fick vi kvällsmat av högsta kvalitet som lagats av en kock som var med på resan. Inte heller behövde vi sätta upp tältet själva utan det fixade bärarna åt oss innan vi ens hade kommit fram till lägret. (Bärare är ett speciellt släkte peruaner skulle jag vilja säga, de springer före hela vandringsgruppen med ca 25 kg på ryggen för att göra i ordning, helt sjukt om ni frågar mig då vi pratar om flera tusen meters höjd)
Andra dagen fick vi verkligen känna på vad som menas med jobbigt. Helt obeskrivligt. Gick upp kl 5 och vi vandrade i sammanlagt ca 10 timmar. På den här tiden klättrade vi ca 1000m, steg ned 1000 m, klättrade upp till samma höjd igen och sedan ner till lägret. Som högst var vi uppe på 4200 m. Då känner man att man lever kan jag säga. Luften är tunn och trappstegen är i 10tusental. Mjölksyra, puls på 200 minst och ben som känns som att de ska sprängas. Middagen var god efteråt och sömnen kom på 2 röda.
Dag 3 fick vi för första gången använda regnbyxorna som vi köpt för billig peng i Cusco. Dagen ägnades åt att kämpa sig nedåt på hala stenar och trappavsatser med stup rakt nedanför. Lagom tills vi kom fram till lägret hade regnet slutat falla och världens vackraste regnbåge uppenbarade sig passande nog när vi besökte ett regnbågstempel som fanns i närheten. Efter 3 dagar fick vi även tillgång till dusch vilket var helt underbart.
Klockan 3 på natten till söndagen steg vi upp och började gå med pannlampa i mörkret på väg till Machu Picchu för att komma dit i gryningen. Trötta och skakiga ben, ingen mat i magen och hala stenar i nedförsbacke var väl inte det ultimata kanske, speciellt inte med tanke på att vägen var en person smal och låg utan räcke högt högt upp. Vi hade turen på vår sida och nådde Machu Picchu på morgonen. Väldigt mäktigt. Ett stort område som ligger i höjd med molnen med hus byggda på branter och terasser. Efter en lång guidad tur begav vi oss till närmsta byn Agua Calientes och firade av äventyret med vår grupp på en restaurang innan vi åkte tillbaka till Cusco på kvällen.
Upp tidigt trots att man hade velat ha en lååååång sovmorgon, allt för att hinna med flyget till Lima. Inga konstigheter. Väl i Lima blir vi dock sittande i ett antal timmar då vårt flyg var försenat på obestämd tid. Lagom kul när hela kroppen känns som ett blåmärke och det man har på sig är skitiga gympaskor och svettiga kläder. Som tur var kom vi hem sent sent på kvällen och fick sova ut dagen därpå.
Klart slut.
PS. Ett eget inlägg med MASSOR av bilder kommer
Kommentarer
Trackback
